Lexies Förlossning.

Den 13 Maj 2012 började som alla andra dagar. Klockan 4 på natten blev jag tvungen att gå på toaletten. Ni som har fött barn vet nog redan nu att det trycker lite grann på blåsan så man får nästan ha en potta vid sängen för att hinna varje gång. Klockan var som sagt 4 och jag sprang till toaletten. Jag gick tillbaka till sovrummet och hann precis lägga mig ner i sängen bredvid min sambo och ge honom en kram, innan hela sängen blev blöt. Jag tänkte (herregud jag har ju precis kissat , jag har kissat på mig vad pinsamt) . Men sen tänkte jag efter och sa till min sambo "älskling jag tror att vattnet har gått". Men jag hade ju ingen smärta, jag var förvirrad. Trodde liksom att smärtan kom med vattnet. Jag gick upp då jag ej kunde somna om och satte mig vid datorn , chattade med vänner och spelade lite spel. klockan 6 hade jag fortfarande inte ont och då pratade jag med en vänninas syster som precis fått sitt första barn, hon rådde mig att ringa till förlossningen direkt. Jag ringde 1177 och frågade vad dem tyckte och dom kopplade mig gratis till förlossningen som talade om för mig att så länge jag ej hade ont kunde jag vara lugn men att jag borde komma upp och titta mig för barnets skull. Jag tala om för dom att jag kunde få skjuts upp kl 8:00. Klockan 7 började jag ha riktigt ont och jag skrek. Min sambo undrade om jag försökte ställa till en scen. Men det gjorde ju så grymt ont. Sånt kan inte karlar förstå. Kl 8 ringer jag min skjuts som skyndar sig och kommer direkt. När hon kommer fram tittar hon på mig och säger " jag ringer ambulansen jag kan inte ta med dig såhär i bilen". ambulansen är på väg och såklart ska ju ambulans föraren inte hitta till mig som står i duschen och skriker. Jag sa till min sambo "känn här , är inte det här hennes huvud"?? Vi visste ju redan att det var en liten flicka. Klockan blir så sent som 8.55 innan vi är inne på förlossningen och då vill dom jävlarna köra ett test på min mage och jag bara skriker. DROGER , DROGER. Men inget fick jag. När det gått 15 tunga och smärtfulla minuter konstaterar läkarna äntligen på engelska för att min man ska förstå , men det blev någon sorts svengelska " 10 centimeter, your gonna have a baby " lägg på östgötskan på det där så kan du förstå hur dumt det lät och vad jag skratta i efterhand åt henne. Vi blev snabbt skjutsade till förlossningssalen och då skrek jag fortfarande "droger, droger" då fick jag lustgas och visst blev jag knäpp i huvudet av den, men inte hjälpte den emot smärtan. klockan 9,20 efter 3 snabba krystningar så var hon ute. Min lilla Lexie Amy Paula Swinkels. Mitt hjärtats skatt. Jag fick sy därnere , men det är det värt för ingenting i världen är finare än vad hon är!
 
 
 
Visst är man snygg när man fött barn? :
 
 
 
Första bilden på Lexie :
 
 
 
Min prinsessa:
 
 
 
Lilla Lexie påklädd :
 
 
 
Lilla Lexie och pappa:
 




 
1 Saga:

skriven

Superfin blogg! :)

Kommentera här: