Nova´s Förlossning

Min dotter föddes 2 Juni 2014. 
Nova föddes 2 dagar innan beräknad ankomst.
Det var min man som var med på förlossningen och det var även han som klippte navelsträngen när det var dags..
 
Ätit dåligt? Värkar?
Det hela startade klockan 19.30 jag låg och tittade på tv när jag kände att jag fick ont i magen, Men det var inte smärta inte som när Lexie föddes utan det kändes mer som en molande värk. Till och med svagare än Mensvärk vilket gjorde att jag trodde att jag bara hade ont i magen för att jag ätit dåligt. Men så började jag titta på klockan och till slut använda telefonen för att räkna och jag hade jämna intervaller emellan det att det värkte och inte gjorde det. Jag bestämde mig för att samla ihop sambo och väskorna som jag hade packat med och ringa min kompis Tess och höra om hon kunde köra mig till förlossningen vilket hon sa att hon givetvis skulle göra.
 
Resan till sjukhuset.
Quinten tog ena väskan och jag andra och så gick vi ner till bilen. Fortfarande ingen svår smärta utan jag gick omkring som om ingenting men i och med att värkarna kom i jämna intervaller så ville jag ändå se till att min bebis var okej. Vi kom ner till parkeringen där Tess stod och väntade. Vi slängde in väskorna där bak och satte oss i bilen. Jag satt där fram. Tess frågade mig hur jag mådde. Jag svarade " bättre än någonsin, gör knappt ont alls men vill åka in för säkerhets skull". Okej säger Tess och startar bilen. 
 
Sjukhuset!
Väl framme vid sjukhuset så säger Tess att vi kan lämna väskorna i bilen tills vi vet om vi ska stanna eller inte. Så Tess betalar parkeringsbiljetten och så går vi upp till förlossningen. Väl där går vi in på ett rum med en barnmorska som frågar om jag har ont. Jag talar om för henne att jag inte har ont alls knappt men att dom små dova värkarna kommer med jämna intervaller. Hon ber mig lägga mig på britsen för att titta hur mycket jag är öppen och om det är dags idag eller inte. Hon frågar igen om jag inte har ont. Återigen svarar jag "nej inte alls!". Hon säger du är 9 cm öppen. Det ända vi behöver göra nu är att ta hål på fosterhinnan så kommer din lilla flicka. Är du redo för det? Jag svarar att det är jag. Sköterskan ber oss vänta i rummet för att förbereda ett förlossningsrum. Samtidigt går Tess snällt ner och hämtar väskorna ( jag minns inte om min sambo följde med henne ). Rummet var redo och det var dags att föda barn. Tess säger lite skämtsamt " ska jag vara med "? Jag svarar "klart du ska"
 
Förlossningen!
Vi kom in på ett rum med en säng redo för mig och en sköterska som börjar . med att sätta på CTG över min stora runda mage. Och precis som förra gången så minns jag den fruktansvärda maskinen. Jag tycker att bältet känns ungefär som att det ska kväva mig. Det är typ så det känns att ligga som höggravid när fostret trycker emot lungorna. Mitt CTG visade goda nivåer. Dock så började Tess bli otålig och viskade att hon aldrig varit med om någon så oproffesionell förlossning då det tog enormt lång tid för dom att sätta igång allt och ta hand om mig. Tess märkte att jag började få ont så hon bad om lustgas för min skull. Jag sa till henne att det inte alls hjälpte när jag fick det med Lexie. Hon frågade mig om någon barnmorska visat mig hur man gör när hon såg hur jag andades i masken. Jag talade om för Tess att jag inte fått det visat för mig. Hon sa "du ska göra så här" och visade mig hur jag skulle inhalera gasen och hur jag efter skulle blåsa ut den. Jag gjorde som hon sa och helt plötsligt hjälpte gasen. Tess var min superhjälte den kvällen. Äntligen sa barnmorskan efter säkert 30 minuter med smärta och lustgas att det var dags att ta hål på hinnan. Dom gjorde det och ut kom vattnet och direkt satte dom riktiga värkarna igång. Jag kallar förlossnings värkarna för monsun värkar, det har jag alltid gjort och jag vet inte varför. Jag började få riktigt ont och andas febrilt i gasmasken. Samtidigt som jag krossade Tess hand med min vänstra hand och Quintens hand med min andra hand. Sen var det dags att krysta och jag tänkte för mig själv att det gjorde så ont att det här kommer jag aldrig att göra om igen i hela mitt liv. Efter 3 krystningar sa barnmorskorna att jag hade varit jätteduktig och ut kom en väldigt röd söt men enormt stor flicka. klockan var då 20:40. Barnmorskorna lät min sambo klippa av navelsträngen och så la dom min lilla flicka på mitt bröst en stund. Nova tryckte upp hela huvudet så som en bebis ska göra när den är ca 6 månader gammal. Hon tittade mig rakt i ögonen och jag blev fast för henne redan då. Sen frågade barnmorskorna mig om jag var redo för moderkakan vilket jag var. Så dom flyttade över Nova till sin pappa och jag krystade ut en hel moderkaka. Sen la dom tillbaka Nova på mitt bröst. Nova vägde 3985 g var 52 cm lång och hade en omkrets på 35 cm runt huvudet
 
Bebis ute! Massor av blod!
Nova öppnade sin mun och började gråta som en bebis ska för första gången. Men Nova lät konstigt, Barnmorskan ursäktade sig och lyfte Nova och sprang iväg med henne. Hon bad min sambo följa med. Hon berättade att hon hörde att dom behövde hjälpa Nova att rena luftvägarna för hon lät dålig i andningen. Vilket sen visade sig vara att hon hade fått bäck vatten i luftvägarna, (bäck vatten = fostervatten + avföring från bebisen som finns i mammans livmoder). Medans Quinten var ute med barnmorskan och hjälpte Nova så insåg man att jag inte slutade blöda så dom fick tillkalla en kirurg / doktor för att hjälpa till. Doktorn bad mig ställa mig upp en gång. Han tänkte att blodet var ifrån moderkakan och om jag ställde mig upp skulle allt blod tömmas ut och sen sluta blöda. Men det bara fortsatte rinna blod. Tess vita ballerina skor blev förstörda, Det var blod på säng , golv väggar. Till och med på en garderob och byrå som stod på andra sidan rummet. Doktorn sa att han var tvungen att föra in en kamera i mitt underliv och se vad problemet var. Jag sa att han givetvis fick göra det. Han konstaterade sedan att felet var att min livmoder inte dragit ihop sig och att såret där moderkakan suttit som normalt brukar dra ihop sig tillsammans med livmodern därför var helt öppet. Om jag minns rätt så sydde han några stygn sen fick jag tabletter som skulle dra ihop livmodern och jag blev tillsagt att trycka lite på magen så som jag kände var okej för att pressa ut så mycket blod som möjligt. 
 
Lugnet efter stormen!
Doktorn gick ut och barnmorskan som var kvar med doktorn följde med. Där kom min riddare i sin skinande rustning Quinten tillsammans med våran lilla dotter i famnen. Barnmorskan som varit med dom sa att dottern mådde jättebra nu och att om jag ville så fanns det en dusch som jag kunde använda. Jag ville gärna göra det så Quinten satte sig i fåtöljen med Nova i famnen och lindade in dom båda i en stor mysig filt. Medans jag reste mig och bytte bort dom blodiga lakanen och gick in i duschrummet där jag tog en skön avslappnande dusch. När jag kom ut hade fina Tess bäddat sängen och jag tackade henne så enormt mycket för all hjälp. Jag sa att jag var sugen på något sött och frågade Tess om hon kunde ta mitt bankkort och köpa något till mig i caféterian. Men hon sa att hon skulle bjuda på det. För hon talade om att det var det mest fantastiska hon har varit med om och att detta var hennes kall. Hon skulle bli barnmorska!. Hon gick iväg medans Quinten och jag andades ut. Quinten log emot mig och sa att han "älskade mig" sen tittade han på sin lilla dotter. Det tog lång tid innan Tess var tillbaka. Hon skulle ju bara köpa en kaffe och en choklad liksom. Efter ca 40 minuter var hon tillbaka och talade om för mig att caféterian var stängd och att hon hade fått ta sig hela vägen till statoil macken med bil. När hon kom tillbaka hade hon en hel påse med godis och kaffe och dryck. Och frågade om hon fick hålla i Nova vilket hon absolut fick göra. Sen åkte Tess hem. Idag jobbar Tess som barnmorska på Vrinnevi sjukhuset efter 2 hela års studier. Jag är så himla stolt över henne. Vi fick stanna kvar i 3 dagar på sjukhuset för att dom var tvungna att hålla koll på det öppna såret och se till att mina blod nivåer ökade då jag hade förlorat nästan 2 liter blod under förlossningen.

Lexie´s Förlossning

Min dotter föddes 13 Maj 2012. 
Lexie föddes 1 vecka innan beräknad ankomst.
Det var min man som var med på förlossningen och det var även han som klippte navelsträngen när det var dags.
 
Gick Vattnet? Dags att föda?
Det hela startade klockan 04:00 på natten den 13 Maj. Jag låg bredvid min sambo och sov.
Jag minns att jag låg bakom honom i en "skedande" position med armen runt om honom när jag vaknade och kände mig kissnödig. Dom flesta som har varit gravida känner nog igen det där med att man är kissnödig var 5:e minut känns det som. Jag sprang givetvis genast till toaletten och kissade sen gick jag tillbaka och la mig. Jag kände efter ca 1 minut att hela sängen var blöt och utbrast för mig själv "men attans jag var ju just och kissade " , och tänkte precis väcka min sambo för att byta sängkläder när jag insåg att det var förmodligen inte kiss utan något annat. Jag hade aldrig varit gravid och jag visste inte om det var så att vattnet bara rann ur och hade väl på något sätt tänkt att det förmodligen skulle göra ont när fosterblåsan gick sönder.
 
Bekräftelse och samtal med vännina!
Förvirrad så hörde jag av mig till en bekant på facebook och frågade vad det kunde vara. Jag hade inte alls ont vid det tillfället. Hon sa åt mig att ringa till förlossningen, vilket jag gjorde. Väskan var packad sen veckor tillbaka så jag var ju redo för färden. Barnmorskan jag pratade med i telefonen frågade mig vad som hade hänt och jag svarade att jag tror vattnet har gått, hon frågade mig om jag har ont. Jag svarade att jag inte hade det. Hon sa att eftersom jag inte har ont så kan jag ta det lugnt och äta frukost och så vidare. Jag visste att min kompis skulle kunna hjälpa mig att skjutsa mig klockan 08:00 så jag tänkte att jag väntar på det. Jag hade ju inte ont alls så då behövde jag ju inte en ambulans. Klockan tickade och vid 7 tiden började jag få väldigt ont. Jag stod avklädd på alla fyra i sängen för att slappna av magen för det var den ända ställningen som faktiskt hjälpte just då.
 
Det gör ont!
Runt klockan 07:30 började smärtan bli mer intensiv och jag sprang in i duschen och började duscha varmt vatten på magen och emot underlivet. Sen började jag försiktigt att massera underlivet för jag kände att jag höll på att spricka. Det var då jag kände något väldigt obehagligt. Jag ropade på min sambo och sa "känn här". Det var då vi båda insåg att vi skulle bli föräldrar för första gången och att det var huvudet på våran lilla flicka som stack ut där. Min kompis kom in genom dörren till badrummet , tittade på mig och sa " är du redo att sätta på dig kläder och åka till förlossningen Jessica?" Men vid det tillfället var det redan försent. Hon konstaterade snabbt att jag inte kunde få mig på kläderna eller åka med henne i bilen. Så hon ringde snabbt till ambulansen som genast skulle komma och hämta mig. Men med min vanliga tur så körde ambulansen givetvis fel och hittade inte vart jag bodde , vilket drog ut på tiden och jag började bli tokig. När dom till slut kom fram var klockan ungeför 08:30 och vi åkte direkt upp till Vrinnevi sjukhuset.
 
Sjukhus och förlossning!
Väl framme så började dom göra CTG testet för att se att båda mitt och barnets hjärta dunkade stabilt. Det tog över 20 minuter och det var dom värsta minuterna i mitt liv. Klockan 09:05 var vi äntligen inne i förlossnings salen där dom konstaterade att jag var 10 centimeter öppen och att det var dags och krysta. Klockan 09:20 föddes våran lilla flicka Lexie. Hon vägde 3885 gram var 51 cm lång och hade en omkrets på 34 cm runt huvudet. Från att vattnet gick så tog det alltså ca 5 timmar och 20 minuter. Men själva förlossningen tog 15 minuter.