Mitt sår efter operationen har läkt. Jag är pigg som en lärka. Allting går bra just nu. Städning, barnträffar, bröllop och praktikplats. Vad skönt det är när det känns så. Ibland brukar nämligen den negativa självkänslan vilja prata och när den väl sätter in så är det skönt att veta att man har nära och kära runt en för stöttning. Idag är en sån där dag då jag saknar min bästa vän. Vi pratar ofta via telefonen, nästintill varje dag. Men vi har inte setts på över ett år nu. När det gäller ryggen är jag helt fascinerad och tacksam till Linköpings ortopeder. Efter operationen är jag helt återställd och kan nu röra mig och fungera så som en sprallig snart 28 årig tjej ska göra. Jag misstänker dock att jag lider av utmattningsyndrom, vilket kommer gå in djupare på i ett enskilt inlägg.