Först ville jag tala om att jag härefter kommer att blogga både på svenska och engelska då jag har följare runt om i världen och därför tycker att det inte är mer än rätt att alla får ta del av min och Quintens resa.

 

 

 

Jag och Quinten ser fram emot det nya året och nya möjligheter. Äntligen har han fått sitt identitetskort så att han kan söka arbete. Vi flyttar snart också vilket känns enormt kul då det betyder att vi äntligen kan få ha katt. Och få mer stöd i det vi faktiskt behöver stöd i. Plus att lägenheten vi bor i nu är fruktansvärd och enligt hyresvärden så ska tydligen inte lägenheter man hyr via socialen prioriteras. Den här lägenheten har nog allt en lägenhet inte ska ha. Vattenläckor i väggar och tak. Duvor som skiter ner balkongen. Lådor med hål i som gör att alla rena bestick hamnar på golvet. Fuktskadade uppsvällna fönster och balkong som gör att det inte går att stänga och nu under vinterhalvåret blir väldigt kallt. Nu har jag dock köpt en värmefläkt men det känns som att den ger mig mer onytta än nytta då jag blivit sjuk fömodligen av att den står på och blir avstängd så det blir stora temperaturförändringar.

 

 

 

 

 

 

 

2017 har för mig varit ett fruktansvärt år. Jag har fått ta till olagligheter för att jag och Quinten skulle klara oss. Jag har förlorat två av dom som jag trodde var mina bästa vänner men det visade sig sedan att så länge jag hade något att ge så var det helt okej att umgås. Jag fick dock aldrig något tillbaka ur relationerna. Det som känts tråkigt för mig är att dessa vänner hade jag känt och umgåtts med sedan året 2000. Vi har inte haft många bråk. Men har i efterhand fått höra väldigt mycket ont bakom min rygg. Jag sitter och funderar väldigt underliga tankar just nu måste jag säga. Jag tänker nämligen på hur man ska säga saker till andra på rätt sätt. Vilket kan vara en väldigt komplicerat fråga. Vissa säger "du kan säga allting till mig utan att oroa dig. jag tar saker på ett bra sätt" sedan när det väl kommer till kritan så blir dom arga och förnärmade när man säger något. Vissa tar det man säger på ett bra sätt och har också förmågan att kunna diskutera saker med en och motivera varför dom gör som dom gör. Och vissa personer man säger saker till stänger av helt och blir förbannade. Jag tycker därför det blir enormt svårt att bete mig runt andra människor. Jag förlorade även min närmsta vännina på grund av detta. Sen om det beror på att jag föddes med drag av ett handikapp som gör det svårare att tolka andra människor. Eller om det är svårt för alla, det vet jag inte. När det gäller mig så anser jag att om jag gör något eller om mina barn gör något som andra människor skulle kunna tolka som konstigt, annorlunda eller om det skulle vara en hälsorisk bara att jag själv inte är medveten om det. Då skulle jag föredra om min närmsta vän då talade om för mig hur hon såg situationen och jag skulle inte bli arg över detta. För jag hade ju förstått att det var omtanke och inte mobbning. Nej 2017 är ett år jag vill lämna bakom mig och nu är det dags att ta nya tag och se framåt.